onsdag.

inget av det här förvånar mig. det börjar bli ett mönster. ett så tydligt fucking mönster. jag vill inte bli arg, och jag vill verkligen inte bli ledsen, men på nå vänster så sitter jag här både arg och ledsen. det stör mig nog mer än hela grejen. men, jag måste låta mig känna känslorna, så är det ju.
men, det känns som det kvittar, för känner jag efter, så är det inte över. det har inte försvunnit.

ah! det är en massa saker som rullar omkring, det sköna är att det inte har med ångest att göra, så då får de väl vara där.

idag kör jag på de största byxorna jag har, med långkallingar, och hoppas att magvärken går över. hoppas även att tröttheten ska passera, så jag kan fokusera i skolan, för idag behöver jag fokusera.
ska inte glömma mössa idag heller!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0