det där med ångest.

varför kommer den så starkt nu. för en sån liten sak? det är sjukt, och det är obehagligt som satan. för jag trodde jag mer eller mindre skulle få slippa den för resten av livet. eller iaf, längre än såhär.
men tydligen hade josefin fel, och det suger skit.
men det är väl såhär det kommer vara, i resten av mitt liv.

förövrigt så är saker ganska bra. käkar medecin fortfarande, men hey. det är inte hela världen. bara infektionen försvinner.

jag saknar det. det som var. det som fanns. jag saknar dig. ibland lite för mycket, och lite för starkt. men jag vet att det bara skulle bli pannkaka igen. så det är ingen ide.

nej, nu drar jag till empa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0