josefinerlin

Min mormor. Min finaste mormor som altid funnits där för mig. Alltid, vad det än handlat om.
När jag var yngre spenderade vi alltid massor tid med varandra. Jag åkte till henne efter skolan, på helgerna, eller följde med henne på hennes handikappscurling.
Jag firade min avslutning i nian med henne, för mamma och de kunde inte. Men hon ställde upp.
När jag var ledsen och inte trivdes hemma just för tillfället, då bodde jag hos henne, och hon krävde inte ens en liten förklaring för varför.
Jag kommer bevara min fina minnen av henne. Kommer ha de länge i mitt bakhuvud och se tillbaka på de och minnas min fina, bästa mormor.
Det som är synd är att mina framtida barn aldrig kommer få uppleva henne.

Hon dog så ung. Hon rökte inte, drack inte men ändå dog hon så ung. Det kan hända vem som helst.
Vi får ta vara på varandra helt enkelt.

Jag kommer alltid att älska dig Lisbeth Erlin, aka Lisa, aka mormor. Du var den personen jag alltid älskade mest av allt. Det kommer du antagligen fortsätta att vara även efter din bortgång.

VILA I FRID MITT HJÄRTA.