panikångest.
det här med panikångest alltså. hur ska man förklara? går det ens att förklara så att någon annan ens kan börja förstå hur det känns?
att inte kunna lita på sin egen kropp är som att leva i ett konstant fängelse. att hela tiden vara rädd och skräckslagen för att man ska kvävas, eller vad det nu kan vara man inbillat sig, är det värsta jag någonsin varit med om.
jag försöker hela tiden att lugna ner mig, att inte stressa upp mig, att lita på att min kropp tar hand om mig, men neeej då. vissa dagar går det bättre, andra dagar är det ett enda långt maraton av skräck.
men ja. som denna dagen, när jag är ensam och ännu mer rädd så vet jag inte alls vad jag ska göra.
ska väll lägga mig ner i sängen snart och se på en film eller nått o försöka sova.
imorgon är en lång jävla dag.
att inte kunna lita på sin egen kropp är som att leva i ett konstant fängelse. att hela tiden vara rädd och skräckslagen för att man ska kvävas, eller vad det nu kan vara man inbillat sig, är det värsta jag någonsin varit med om.
jag försöker hela tiden att lugna ner mig, att inte stressa upp mig, att lita på att min kropp tar hand om mig, men neeej då. vissa dagar går det bättre, andra dagar är det ett enda långt maraton av skräck.
men ja. som denna dagen, när jag är ensam och ännu mer rädd så vet jag inte alls vad jag ska göra.
ska väll lägga mig ner i sängen snart och se på en film eller nått o försöka sova.
imorgon är en lång jävla dag.
Kommentarer
Postat av: sara
jag vet precis hur du menar.. men det går nog inte att förklara för folk som inte varit med om det.
kram
Trackback
