josefinerlin

det var verkligen evigheter sen senast. verkligen evigheter. det känns som mitt liv helt plötsligt står helt jävla still. helt still. och jag har en sån där morgon där hela världen kan spotta mig i röven för allt känns så fel. känner mig fetast i hela universum o så ful så inte ens mamma kan säga att jag är söt.
hatar att vakna på detta humör. men så kanske det blir när man vaknar dränkt av sitt eget svett var 30 minut man sovit?
helvete.
aja. bara o slänga på leendet o dra till skolan.

och ja, jag ska försöka att inte mörda någon på vägen till skolan, alternativt börja storgrina på spårvagnen.