josefinerlin

jag varvar mellan att vara positiv till att nästa vara helt nere. jag förstår inte helt. hur blev det såhär. jag har aldrig varit det innan, aldrig såhär starkt.

men, det jag vet är iaf att jag är så sjukt less på det. så fruktansvärt oändligt jävla trött.
jag tänker faan inte lära mig att leva med det, jag tänker lära mig hur jag krossar skiten.
så det så.
jag sätter ner foten nu.
hårt.

nej nu jävlar.

nog snackat. väntar in Cristina, sen ska vi åka o träna. kanske inte de smartaste, med tanke på att jag antagligen börjar bli sjuk. men men. kan gå på löpbandet i lugnt tempo. borde äta innan. utmana ångesten lite. jajamen.