Lördag.
har sovit på tok för länge. igår sov jag med på tok för mycket. helt galet. man blir som en zombie ju. men nu är jag faktiskt ganska pigg, lite ont i magen bara. skumt. har börjat få ont en del i magen igen, o det trodde jag hade släppt en aning. skumt.
kanske är lite så, att det aldrig får vara helt okej. om problemen i skallen börjar lätta, då kommer de fysiska problemen tillbaka?
men, jag går heldre runt med asaknip o magen, än en brinnande ångest, så det så. bring it! haha.
igår var jag inte på topp. fy fasiken. efter en dag där jag ansträngde mig för o skriva smarta saker på vårt interaktiva (??) seminarium så såg jag en film, sen åkte jag hem till en kompis o halvsov på soffan och kollade på tv. halv tio begav jag mig hem för o se spiderman och sen somna. en helt astrött dag alltså.
idag blir det F.A.R utifall inget annat händer på vägen. sen ska jag försöka börja läsa en ny kursbok. känns som det är det enda man gör. stressar med böckerna. inte konstigt att man får ont i magen igen, igentligen.
förövrigt drömde jag skit skumt nu på morgonen. sådär jätte skumt, så känslan sitter kvar i kroppen. men inte skräck utan mer, sorgsenhet. typ. weird.
aja, nu ska jag göra nått vettigt minsann.
kanske är lite så, att det aldrig får vara helt okej. om problemen i skallen börjar lätta, då kommer de fysiska problemen tillbaka?
men, jag går heldre runt med asaknip o magen, än en brinnande ångest, så det så. bring it! haha.
igår var jag inte på topp. fy fasiken. efter en dag där jag ansträngde mig för o skriva smarta saker på vårt interaktiva (??) seminarium så såg jag en film, sen åkte jag hem till en kompis o halvsov på soffan och kollade på tv. halv tio begav jag mig hem för o se spiderman och sen somna. en helt astrött dag alltså.
idag blir det F.A.R utifall inget annat händer på vägen. sen ska jag försöka börja läsa en ny kursbok. känns som det är det enda man gör. stressar med böckerna. inte konstigt att man får ont i magen igen, igentligen.
förövrigt drömde jag skit skumt nu på morgonen. sådär jätte skumt, så känslan sitter kvar i kroppen. men inte skräck utan mer, sorgsenhet. typ. weird.
aja, nu ska jag göra nått vettigt minsann.
Kommentarer
Trackback