josefinerlin

Imorgon är första samtalet med psykologen på tre veckor. Det känns att de va så långe sen. Skulle behöva tre timmar. Less på att spy ut saker för vänner. De ska inte behövs höra om mina plötsliga nojjor eller alla hundra tankar som flyger runt. Jag vill ju inte ens lyssna på dom. Bristen på sömn gör dessutom att jag just nu vill ligga hopkurad till en boll o gråta. Gråta ut all rädsla, all sorg o all skit som snurrar. Hatar detta. Imorgon är en ny dag. Nya tag.