josefinerlin

Ligger i sängen med sigge. Mysigt att ha han här igen. Ensamheten blir lite mindre. Läste lite kursbok. Men tankarna flyger som tefat. Det är så mycket svårare än vad jag trodde. Muren börjar rasa o tårarna kommer med mindre o mindre mellanrum. Jag hatar hur allt är. Hatar allt nu. När blev allt svårt, så svårt. Jag skulle behöva en riktigt gråt attack för att få ut alla känslor. Jag vill bara att hon ska veta att jag inte vill göra henne såhär illa. Jag har inget val. Jag måste försöka slappna av nu till rytmen av Sigges snarkningar.