josefinerlin

just nu känner jag att jag verkligen borde bo närmare min familj. det är i stunder som denna som man märker hur mycket man behöver dom. att bara vara där. där man känner sig hemma och kanske lite mindre vilsen.
jag känner mig vilsen i lägenheten. känns så del, typ fult, att vara här utan henne och Sigge. känns som jag gör något elakt och-- ja fult.
jag kan inte slappna och bara vara för då kommer alla tankar och allt som flyger runt i skallen. de två senaste dagarna har varit hemska med de. allt man gör är att tänker på allt. tänker på flytt, på allt som ska ordnas. man tänker på det man slänger bort, vad man förlorar, man tänker på vad man kommer sakna. man tänker på vad som händer härnäst och såvidare.

men inatt fick jag iaf 7 timmars sömn. det behövdes nog verkligen för jag mår bättre idag. ja halsen gör ont och jag hostar. kroppen känns ont med, men på det stora hela mår jag bättre med influensan.

mina grabbar grus var här. Johan och Jimmi. mina vapendragare. det är tur att jag har dom. att vi har varandra.
men dom skulle gå hem, så nu sitter man ensam och känner paniken.

vad händer mer nu idag då?
jag känner att jag kan inte bara sitta, det är inte bra. jag ska försöka få rätsida på skolan och så. kanske packa lite mer. sen om paniken kommer mer starkt senare får jag fråga om nån vill hänga en stund elle nå.