josefinerlin

idag var jag och genomförde observationer på den förskolan där jag själv gick som liten bebis. förskolläraren mindes mig. hennes replik när jag frågade henne om hon kom ihåg mig var "Självklart, du var så mysig och hade stora ögon. det är svårt att glömma" det tyckte jag var fint. dessutom var hon jätte snäll och förskolan var helt underbar.

förövrigt så kramas jag med Zack hela tiden. gosigare och mer underbar unge får man leta efter. helt underbar. det är omöjligt att ha ångest runt den ungen.

dock så mår jag kanske inte helt på topp. eller ja... mycket är bra, mycket är väldigt bra. jag är stabil i min ångest och allmänna tillståndet är bra. men jag känner mig så otroligt jävla fet. när till och med folk börja påpeka att jag lagt på mig får jag ångest över det och ätstörningsjosefin vaknar till liv igen. men det finns lixom bara ett sätt att ta tag på det och de är att börja röra på mig. lika lätt som jag lägger på mig, lika lätt går jag ner igen. så det är igentligen inget större problem. ska bara sluta ha ångest över det och sätta tankarna till handling.

det är en hel del bra saker som händer dock. men jag väljer att verkligen försöka ta saker och ting varsamt. men det är spännande och oroande på samma gång. livet är på det stora hela ljust och det är skönt.

examensarbetet går bra med. jag känner mig stressad, men det går framåt. och det är allt som räknas.

nu ska jag umgås med familjen. pusshej!

det är tömmande på energi, men samtidigt är det peppande.

jag ser fram emot ett mer fokuserat liv, utan drama. jag ser fram emot en tid av rutiner och struktur. jag ser fram emot ett liv där jag gör mina val, och inte påverkas av andra personer och saker. jag ser fram emot min framtid.

visst, jag saknar honom. jag saknar honom mycket. varje dag. hela tiden. men jag försöker att inte tänka på det. jag försöker att ignorera de dumma tankarna som dyker upp. men jag kommer aldrig förlåta honom. man behandlar inte en annan människa på det viset. speciellt inte en person som man utryckt starka känslor för i flera månader innan.

men visst, jag saknar honom. det mesta med honom. men inte allt. det är en sorg. för jag kunde se mig med honom under en lång lång tid. och det bara dödades med ett sms. ett sms! just nu fokuserar jag på att tycka mycket illa om honom. det är lättare.

jag ser fram emot att sätta igång med sista etappen av min utbildning. c-uppsatts kvar bara. det ska bli kul att skriva det minsann!